Blog by Elinda

If you visualise hard enough, work hard and if you are ready to invest time and money towards your goal, you will make it. I’ve been performing in the US before, doing various shows and productions and since I started my solo career, I’ve been performing quite a few times already, singing my own music, which is fantastic. But up till now its only been like a maximum of four songs. On Thursday, for the first time, on the famous venue PianosNYC, I will be doing a full-time show, performing nine songs and having time to talk between the songs and really do my thing! For the first time, and it’s in New York! That’s just amazing to me.

We are now in New York, working at the hotel, making sure everything is set up for the show. We’ve been out having a nice big breakfast and passed by the recording set of Daredevil season 3! They were packing up but gosh there were a lot of trucks and stuff, catering and everything. Mikeal went bananas.
Tonight, there are a few opening parties going on and we look forward to meeting a lot of people from the music business. Peter Åstedt who has been kind enough to help us out a lot, is also here and he knows just about everybody…
Mikael and I are staying at the Pod Hotel Brooklyn, which is very close to the main center for the Mondo conference. Hotels are very expensive in NY but we found this little cute room. Looks mostly like a cabin on a ferry or something. VERY compact living, but cozy. Good thing we are married and not so high maintenance. ;-)

We’ve been working so hard for this. Doing PR, fixing up my website and socials, filling out forms and documents, reaching out to press. Luckily our kids understand that this is important for me, and even encourage me to do it. We have the best people to take care of them while we are away! And now all that is left is the fun part. We had a grand rehearsal in our living room and I could feel the excitement of almost being there. Now I just gotta make sure I didn’t catch a cold on the airplane. ;-)

Wish me luck, and I will be back shortly with an update!

Back in business, after a marvelous summer. Really, it hit me, like a smack in the face! The summer has been so warm and relaxing (as relaxing as it can be in a mobile car with four kids;-). Going back, getting a grip of all the new routines at school and day-care, and facing the fact that you haven’t been very effective during the summer, made me freak out for a while. I felt like I was getting nowhere... But if I stop and look back, just starting at New Year, we've come a long way. Considering we have five kids and need to bring in the dough at the same time. Patience is a virtue I don’t always have..;-)
 
And now it’s all slowly coming together. We updated our studio a great deal so my next songs will sound amazing! I'm really excited about it. Right now we are finishing the acoustic version of Superwoman and it makes me cry each time I hear it. I don’t know why. I was not feeling well when we recorded it and my voice was kind of hoarse. That together with the piano and the amazing strings produced and recorded by Adrian Davinski is just overwhelming. I really hope that you will love it.
 

The video is doing well on YouTube! I hope you have seen it. It was a mess getting it all together, but my god we did it. Almost 10 000 people have seen it already!
And you know what? I might be going to New York! I was asked to perform there at the Mondo festival and I really hope we can make it work with childcare, hotels, and flights. Never been there other than at the airport many times. I lived in the states for six months (Minneapolis) and I’ve been touring in the US many times with different groups but never got to go to New York. Crossing my fingers, this time!
 

Next week I will also start taking bookings for my new show! Tell you more about that later. ;-) Right now I’m getting ready to vote! There is an important election coming up in Sweden and I’m going to vote for the party that will develop our country forward instead of backward! I will vote for equality and humanity. For a party that has a strong economic strategy and makes it easier for entrepreneurs and small businesses because I think they are the foundation of any society. We all start out that way and grow if we can, putting people to work, pay taxes and build a solid economy. Also, I care for a better climate with fewer toxins in our environment, more funds to our schools and elderly, definitely a better immigration process to get the people coming here a job a lot faster, learning the language and integrate with our society, following our rules and regulations. If the immigrants get treated with respect when they arrive here, they will also respect our country and its citizens and want to contribute. All this leads to a safer and more enjoyable environment for us all. Wish us luck!

We had no idea what to expect. Many times I asked my self if this was crazy. Paying a babysitter for four days, airfares, entrance tickets (costly), hotel and transfer... was it gonna be worth it? It was all my husbands' idea, and apparently, he was convinced. Was probably more about the need for sun, a break from the everyday life. ;-) But I went along. 
We flew to Nice, and from there we decided to grab a helicopter! MIDEM participants had a special rate, and the taxi fare was also quite expensive, so we decided to make it an event instead of just sitting in a cab.

Absolutely one of the things we will remember when we’re old. We were also in a hurry to our first meeting, and none of us had ever been in a helicopter before. We decided to make the most of it and film it as much as possible. Knowing we had a video coming up.
And my god it was a great experience. The sun was shining, and I felt like a superstar being escorted through security checks and transported in a nice car out to the helipad. And the adrenaline rush as we elevated and left the shore to fly over the ocean was great. So beautiful!

As we arrived, I had no idea what to expect. But we had lots of meetings scheduled, and Mikael gave me a quick brief before each one. We are a good team. We complement each other perfectly. After the first day, we both said that even if this were it, we would be more then happy with our trip. Record Labels, Publishing, PR, Artists, DJ's, Songwriters, Digital marketing, digital services etc. After three days we'd had more than 50 essential meetings and also so much fun getting to know a lot of great people in the industry. I can't even count the happy hour events we attended. ;-)  

Now a week later, we already started collaborations and discussing deals with several of them and are connecting with all of them to see how we can benefit from each other.
I'm so thrilled to make this journey with my crazy husband where the sky is the limit. VIP treatment is taken for granted. ;-) Love it!
Now all my focus is on the video that we will be recording on Tuesday in the center of Stockholm. My very generous neighbor is helping me with the choreography and getting the dancers together. Another friend will be there to do makeup and hair. One will be photographing behind the scenes, and another one will be doing backup vocals. A very generous company will be helping out with the post... The nightclub is also giving me a generous deal.

What would I do without all these guys?! I'm so thankful and happy. I could never afford a video like this without them. It's gonna be so much fun. I just hope the audience will show up. A lot of people expressed an interest in, but you never know in these busy times... Wish me luck!

I’m having the time of my life. My first video will be recorded on the 19th of June. Please come to Golden Hits at Kungsgatan in Stockholm for an after work drink between 17:00-19:00 and be my audience as we shoot the video. I will be performing my music on stage with dancers and everything. It will be so much fun and I really need you there to get the right feeling on stage. Let me know if you can make it!
Also we are releasing the fourth song of the album "Superwoman"around Midsummer. The song is called “Dance with me” and I really hope you will do so on the 19th. ;-)
It's Co-written with our friend Andreas Aleman who is a magnificent artist and composer.
A groovy uptempo you won't be able to stand still to. I hope! ;-)

So I’m keeping my self busy. Summer is finally here, the kids are doing well and things are developing according to plan. I have decided not to rush anything. In the beginning of the year when I released my first single I just couldn’t wait to get started. Couldn’t wait for my next song, or my next event and checked my numbers and streams every day to follow the development. 
Now I feel that I have taken a step back. I’m looking at all I have achieved in so little time besides from being a mother of five and all the everyday chores. We took this decision a year ago and now we are definitely up and running. Many new contacts are made and we are planning for future events.

I did my first lecture, talking for one hole hour about my journey as an entrepreneur in the music business. About the lessons I have made, reflections over my personality and how other people have reacted. I talked about courage, failures and how to find strength and meaning within yourself. 
I was really nervous and just before I went on I thought to myself that all these women are all entrepreneurs themselves. They have probably been through similar things. What do I have to give them...But I got up and I did it. Afterwards we had a continuing discussion on the subject and the moderator asked if anyone had any questions for me. One girl raised her hand and said that “This is not really a question by my god this was inspiring! I feel like I’ve had an electrical chock.” And the rest of the audience was nodding and agreeing. One man said that he had seen many lectures and presentations but this was really something special. I was moved to tears. I faced my fears, did it anyway and landed on my feet and actually made a difference in someone’s life. That’s just awesome! I was awesome! And so very proud and thankful for the journey I have made and all the lessons I have learned on the way. I hope I can pass them forward to many but most of all my own kids. So that they can “Stand up straight with pride, spread your wings and spread them wide” a phrase from my first single Superwoman. I wish you all a great week when you try to notice and enjoy every single little progress you make, every day. Life is a rollercoaster. You might as well just enjoy the ride.

Spring is finally here! I love the four seasons. After the gray winter you really appreciate every single sunray and when we feel the increase in temperature things happen with us northerners. We start to smile more, say hi to each other on the streets again and suddenly we are a lot more continental in our way of living. But the air is still fresh and crispy in way you will never experience in countries with warmer climates. Love it!
Been working very hard these past weeks. I'm planning my first video! Also the third single was released, my first power ballad. “I don’t want to know”, a strong song that you need to pay attention to while listening and use headphones to get the full experience. Maybe not easy listening but I love it and it brings out a lot of emotions every time I listen to it.

This week something happened that made the song even more true to me. I was on social media and saw a post from the Swedish democrats, the biggest right wing party in Swedish politics. They want a new law where all citizens are forced to inform the police if you think that your neighbour is helping an immigrant that is here illegally. Just like in the old Nazi days! I can’t believe it! It’s a huge step towards the horror that we all feel so ashamed of today. A whole country has been living in the shadow of this shame ever since it happened. No one dares to mention the war when in Germany today. Is that the kind of situation we want for Sweden? Do we want people to look at each other with suspicion? Cause if they are doing something illegal, you could get punished for it. The whole thing is just outrageous and just shows the true nature of the party. Yes, Sweden sucks at immigration and we are not taking good care of all the new comers. They are not allowed to work and the all administration takes forever. The result being that people that initially came here with a strong sence of pride, willing to dig in and contribute to our country, turns bitter and loose all respect to our country. This is something that needs to be addressed immediately by our politicians. But we can’t loose the human perspective. We can’t go there. Never again! Have history really taught us nothing!!!?

That is something I almost wish I had never read because it made me so upset. But in the end off course I have to stay informed. I have to do my part to make my country a country I can be proud of. And I will use my music as a tool.

It's been a while. My trip was really something special so I had to collect my thoughts before I could write them down. And before I went I wasn’t allowed to talk about it at all, for safety reasons. But now I’m back on “safe soil” in the arms of my children and with new perspectives on life.
It’s a long story but I will try to be short. We set off to Denmark and got on a military plane there. We were a bit late and although the plane was far from full I realised quickly that the more experienced soldiers had all taken a row of three seats each. So most of us musicians sat together which was nice in the beginning, but you couldn’t fold the backrest so it was very hard to get any sleep. Also the fact that a couple of Lithuanians were having a loud party in the seat in front of us, did not help.

After a first stop in Georgia to pick up some new soldiers we continued to Kabul and even though I was extremely tired and had finally found some space to sleep, I just had to stay awake and look at the beautiful landscape when we took off. Also I must admit I was a little bit scared since I read so much about terrible things going on in Kabul recently. And it was no use falling back to sleep on the short flight over to Mazar e Sharif either. As a mother of small kids with a cold this was not the perfect start but it was what it was.

On the ground we got well taken care of and where given a short security brief and armour, helmet and a first aid kit was handed out. Suddenly I was standing in the middle of the desert, surrounded by high walls with barbed wires and maybe even hostility in the area. A very absurd and strange feeling it took me a while to digest. 
But we got down to business and started preparing what we were there for. The people, from all nations on the camp, were extremely friendly and seemed very happy to see us as a nice and welcome break from their every day life down there. All musicians in the Swedish armed forces entertainers are trained before we are allowed to go on missions. But most of us are still a bit confused about many things, like all the rules in the military which I think they all found a bit amusing. But our job is to entertain so that’s ok. ;-)

We did a fun interview on the German military radio and sang a few songs outside the mess to let people now that we were there. And the shows went great. That was the easy part and almost the same as home besides from the extremely thankful audience. I saw tears running down and a lot of photos were taken after the big show in the atrium for all the nations.

We visited an Afghan restaurant and a bazaar where we could buy some silk scarves and other souvenirs and on the way home we stopped by the memorial to pay our respect to all the soldiers who had died. There were a lot. Not that many Swedes but many lives of young boys, gone far to early. I will never understand war. I will never understand how the need for power or money can make you go so far as to actually end somebody’s life. I think that what the Swedish soldiers do there now, seems like a good thing, helping the gouvernment to get a more stabile situation and work for women's rights and so on. But I also know that there is always two sides to every story. And both sides have families and loved ones that will miss them when they are gone.

I it was a great adventure but the things I will remember most are all the many inspiring conversations I had with both the Swedish and foreign soldiers. The sacrifice they make, staying away from their loved ones at home, and their everyday struggle down there with language barriers and differences in cultures and so on. They really are true heroes to me.

I remember what it was like to be bored. Now I wonder if it will ever happen to me again. With my big family and my work, there are so many things I wanna do. Write more songs, learn more about the music business, find more ways to spread my music, write a book (or three), meet my friends a lot more than I do today, study (learn a new language, play the piano and more about other cultures) and time to talk more to my fans and the people I meet online because every person always has an interesting story. I think I will never be bored again. Perhaps a little tired. ;-)

We just came home from a couple of days skiing with the kids. It’s been really great. Sun was shining and the kids had a blast with new friends and skiing. I love watching the kids give it their all and conquer their fears. The glow in their eyes when they finally make it. It fills my heart and I spend the days in the slopes with a smile on my face.
But the first night was a total joke! My husband, and me where tired already from work and some personal issues so we fell asleep late. After about 30 minutes one child woke up from a crazy nightmare and was screaming for a long time. He finally fell back to sleep and just as I relaxed and was close to falling asleep another child started coughing a lot. After a wile I asked my husband to get her some water. He did. A big bottle of water. By the next cough it all came back up again, all over her and me. Great! My husband stormed up an came back with some tissues. Nooo! I need a big towel, I shouted. He missed the word BIG and came back with a small cloth just in time for me to catch the next batch of vomit. Half an hour later we were al clean and she felt better and fell back to sleep. So did we, for about 30min before the boy with the nightmare woke up again and needed to poo… I think I fell asleep around 4 o clock that night. Four hours later we got up and had a really nice day skiing, but my god I was tired! 
Now I look forward to a good night sleep in my own bed and just pray the kids will do so too. 

What I’m trying to do is nearby impossible. But that’s also what makes it so exciting. I’ve had very creative days in Amsterdam, making decisions and setting new goals. For starters, if we want to have a chance at making a living out of our original music we need to look outside of Sweden. I already have many fans around the world that I know support me a lot and wanna be part of what I do. And the blog don’t translate so even though its harder for me to write and maybe harder for my Swedish fans to read, I will write in English for the time being. This will save me a lot of time. In the future I hope to be able to do both but right now there’s not enough time. That brings me to the second thing we decided. I need help. We can’t do it all ourselves and manage to bring in the money and take care of the kids. We will break. And that’s not the intension with our company Breaking Records… ;-) We have so many contacts and leads that needs to be addressed to spead thing up.

What about Metoo? I’ve been thinking a lot about it lately. It is a very important thing that is happening all around the world and I’m happy to be a part of it. The problem is that there is no boss controlling the whole thing. It’s just a big force.  There are guidelines like don’t accuse people or mention any names before their case has been tried in a civil court and so on but the media don’t care about that. They just want the nasty details and have no thought of the consequences of their actions. And from the beginning some people are using it for their own benefit, to get back at an old boyfriend or just for the attention. That breaks and destroys the whole movement. I participated in the movement when all the Swedish singers got together to speak up with one voice. I read all the stories in our closed group on Facebook and it was horrible. So many woman that were badly treated, raped and molested in different ways. How they all spoke about the shame and the fact that so many women kept it to them selves and lived with this secret for many years. Until now! And that is the biggest gain in this whole movement I think, that so many woman have been able to put the blame and the shame where it belongs.
But there have also been casualties like broken families and wrongly accused men. That is so sad and I feel for those it concerns but if we look wider and see all the women that has been hurt through out thousands of years, women whose lives where destroyed and women who killed themselves because of the shame and so on. That number is so extremely far from the number of men that gets hurt now so we must look beyond this and fight for the rights of our daughters and their daughters. And I do hope that this Metoo expands to include all people in the end. There are also men that are being badly treated and sexually harassed by their female boss. It’s a question of peoples right to their body and the danger when there is a big imbalance in power of some sort.

I just had to get that out of my system. Please feel free to make a comment and tell me what you think about it.
Amsterdam was great. A beautiful city with all the canals. But there was no spring, freakishly cold actually. Next week I’m going skiing with the kids but after that I really hope that spring will come to Stockholm. I need it now! Take care of yourself and those you love. <3

En galen vecka! Sjukt rolig. Tänk vad jag skulle ha gått miste om om jag inte vågat göra detta. I vanlig ordning så hängde allt på det berömda håret inför torsdagens företagsjobb. Eftersom att barnen varit sjuka så låg vi galet efter i planeringen. Företagets egen låt, som jag varit med och skrivit skulle bli klar, min nya låt "Dance with me" (Co-write med Andreas Aleman) behövde både stämmor och produktion av backtrack. Som tur var hade jag min trogna vän Sophie Conte med mig på kör och gitarr och begåvade Elena som tidigare körat bakom mig i ABBA-bandet ställde också upp på kort varsel. De fick materialet bara några dagar innan. Jag var själv också tvungen att lära mig låtarna. De satt knappast som en smäck på releasen i början av feb och nu skulle jag sätta två låtar till. Det var en bra chans att få in fler företagsgig som Elinda så det var tvunget till att bli bra.

Vi hinner. Micke drar ut den sista filen på en sticka ca 2 min innan jag sätter mig i bilen för att hämta upp brudarna och sen köra en och en halv timme utanför Sthlm i snöstormen. Vi råkar såklart ut för en olycka på vägen och sladdar in på hotellets personalparkering tio minuter efter att soundcheck skulle ha börjat. Men det är proffs på plats och allt går snabbt och smidigt. Giget blir en succé. Ljusshowen är grym och min logga är både bakom mig och på båda långsidorna i lokalen. Publiken står upp redan i första låten och dansar spontant genom alla tre låtar. Jag får ett lyckorus då jag känner att detta faktiskt kommer funka. Folk gillar det! Trots att de aldrig har hört låtarna innan.

Glada kramar vi om varandra och packar ihop. Elena har bråttom till ett tåg så vi ger oss ut i snöstormen igen. Väl vid bilen inser vi att de har stängt och låst grindarna till parkeringen. Skit också. Jag springer tillbaka till hotellet och ber dom öppna grindarna. "Vilka grindar?", får jag till svar. Inser direkt att detta inte är bra. Efter viss förvirring förstår jag att vi har ställt oss på fel personalparkering när vi sladdade in i snöstormen. En sjukt missvisande skylt lurade oss. Nu står vi alltså på badhusets parkering, som stängde för tre timmar sedan! Lovely! Vi letar febrilt efter kontaktpersoner, vaktmästare mfl utan framgång. Väcker nån stackare som visade sig inte ha ett dugg med badhuset att göra.

Tillslut får vi tag på larmbolaget som inte alls förstår vart vi är och om de överhuvudtaget har nyckel till parkeringen, men efter en dryg timmes förvirring kommer en trevlig tjej, nyckeln passar och vi är plötsligt fria. På vägen hem kom jag på att BAM släppts vid midnatt så då poppade vi på hög volym. Kom i säng kl 2 och skulle såklart upp igen kl 6 med barnen. ;-P 
Även fredgen blev en lång dag. BAM skulle ut i alla kanaler och sen var det föräldrarmedverkan på förskolan på em och sen fredagsmys m familjen.
Ok, lördag: på det igen, treårskalas för släkten. Vi fick ju ställa in helgen innan när Alex kräktes. Städa, handla och piffa. Men det blev sååå mysigt. Trots att jag var helt slut så var det kul att träffa alla och många stannade och hade Mellomys på kvällen också. Barnen dansade som galningar och hade eget disco efteråt. Min bror har barn i samma åldrar och jag njuter verkligen av att se hur de hittar varandra. Minns själv hur det var när jag var liten. Hur pulsen steg med känslan av samhörighet. 

JA men på söndagen var det dags igen. Ingen rast och ingen ro! Upp kl 6:30 och iväg till båtmässan för det coola eventet fixat av nätverket "She - Captain". Sophie var med igen och vi träffade producentens man på plats. Han var trummis och tog med sin cajon (en liten låda som man trummar på och får ut olika ljud). Vi synkade oss snabbt och spelade små vinjetter när varje talare blev presenterad. Jag agerade även sidekick till Anna och bidrog med mina erfarenheter av båtlivet. Sen sjöng jag min låt "Superwoman" vilken passade som en smäck där bland alla dessa coola tjejer som testkör motorbåtar och ger sig ut på jordenruntseglingar mm. Efter lunchen gjorde jag en längre konsert med "Dance with me", "Don't wanna know" och "BAM". Det var väldigt uppskattat och inspirerande.

Hann även med en snabb radiointervju hos Skärgårdsradion ute på mässan när jag packat ihop. Avslutade dagen med att kidnappa min fina kusin som fyllt 30 och avnjuta en fantastisk måltid tilllagad av min fina moster, tillsammans med syskon och kusiner. Dock utan barn vilket gav utrymme för lite djupare diskussioner. Sånt gillar jag!
Tar nu på mig skivbolagskepsen och sätter mig framför datorn. Hur sprider jag musiken bäst? Vem ska jag kontakta och klassikern "Vart är vi på väg?".

Planerar för fullt inför mitt gig på Båtmässan "Allt för sjön" denna söndag. Ett coolt event och det ska bli superhäftigt att agera sidekick till den fantastiskt begåvade och drivna Anna Mourou Lange på scenen och även framföra fyra av mina egna låtar. Jag har dessutom ett företagsgig där jag framför tre egna låtar denna vecka. Det börjar bli på riktigt! Jag känner hur det ger ny energi och piggar upp i sjukstugan vilket verkligen behövs. Idag var jag på väg att slänga alla barnen på soptippen...

Det har ju varit full fart och mycket fokus på barnen under sportlovet. Vi har lekt i snön, lagt pussel och spelat kort. Mickes barn var hos sin mamma denna vecka så det var bara mina tre biologiska barn. Vi tog en kryssning med Birka Cruises vilket alla barnen uppskattade. Jag och Jonathan tog en egen hytt för att få lite egentid också. Tyvärr insjuknade han på natten och blev sängliggandes på vägen hem och resan slutade med att vi spenderade 3 timmar på akuten. Men han var ok. Bara haft otur med många infektioner på raken. De små var däremot på gång och skulle absolut vara med på "Open stage" som anordnades på båten. Alla barn som ville var välkomna med sitt bidrag. Alex och Emelie var laddade och skulle sjunga Marcus och Martinus låt "Elektrisk" men väl på scenen fick de scenskräck och det slutade med att mamman stod med två mickar i handen och hade två barn hängandes i byxbenen och ansiktena inkurade i knävecket... Ja ja, det kan hända den bästa. Väl i hytten igen så både dansades det och sjöngs för fulla muggar. Tack mina älsklingar! <3

I fredags var alla på benen igen och Emelie fyllde 3 år. "Nu är jag en stor tjej", sa hon säkert tio gånger den dagen. Plötsligt kunde hon lägga alla stora pussel själv och verkade ha vuxit några cm. Som jag brukar säga: It's all in your head!

Avslutade sportlovet med att åka på bio med Jonathan. Köpte biljetterna i förväg och väl på plats 17:45  inser vi att jag lyckats köpa biljetter till rätt film men till en biograf på andra sidan stan, som började 16:30... Lyckligtvis så hade de outnyttjade handikappsplatser som vi fick ta. Med min trötta hjärna passade det ganska bra för när vi sen kom fram till lägenheten vi skulle låna och sova i över natten så hade jag inga nycklar. Hade visst glömt att jag lånat ut dom vid tillfälle och inte fått tillbaka. Mother of year- nominee: Linda Frithiof!! Lyckligtvis återigen kunde vi åka till min bror och hann precis se Andra chansen tillsammans och fick till Jonathans lycka även låna deras gästrum och sova över. Slutet gott allting gott! Ja om man bortser från att Alex kräktes därhemma och dagen släktkalas för Emelie fick ställas in, Men ändå... ;-)

Sakta börjar krafterna återvända men jag hostar fortfarande och mår illa som om jag vore gravid. I hope not. Fem barn räcker! Beach 2018 blir inget större problem som det ser ut just nu iaf efter en veckas ofrivillig fasta;-) I fredags tog jag mig iaf utanför dörren för jag var tvungen att åka till militärens högkvarter inne i  stan på en säkerhetsutvärdering.

På skakiga ben letade jag mig fram i kylan. Insåg att min hjärna inte riktigt var med mig och stod som en fågelholk och försökte febrilt minnas vad vakten hade sagt för vägbeskrivning. Gå in på kortsidan var allt jag mindes och tillslut var det en vänlig människa som konstaterade min förvirring och hjälpte mig rätt, in genom entrén på långsidan(!). Inte många rätt mao. ;-)
De ville utröna om jag var en säkerhetsrisk för våra trupper inför kommande utlandsmission. Det var en spännande upplevelse. Lite som "Men in black" var det någon som sa. För mig var det mer som en blinddate med sjukt intima och direkta frågor om precis allt. Min uppväxt, min ekonomi, familj, relation, skelett i garderoben och om jag gjort något olagligt. Jag var lite orolig att all mina många vänner på Facebook från hela världen skulle ställa till med problem men de verkade vana att utvärdera artister så det gick långt bättre än förväntat. En intressant erfarenhet rikare. Inte varje dag man får bli eskorterad till toaletten.

I lördags sken solen så vackert över viken så jag var bara tvungen att ta mig ut med barnen. Det gick över förväntan och var magiskt skönt att känna hur krafterna var på väg tillbaka. Tänk att man alltid blir som ett barn i en pulkabacke. 

På kvällen var det dags för Mello. Barnen vill se och jag är alltid lite nyfiken. Detta år har varit lite konstigt, med risk för att låta som "surt sa räven" men det har varit många märkliga bidrag och ett år då man lätt har kunnat satsa pengar på vem som ska vinna varje deltävling då det varit så oerhört stor skillnad i kvalitet. Igår funderade jag och Micke på allvar om de verkligen ens har lyssnat på våra låtar... Fattar inte hur de tänker iaf. Men jag gillade Mariette. Skulle gissa att hon kan vinna finalen. Som vanligt är många av mina vänner med på de vinnande bidragen. Dea körar bakom Mariette och Anna-Lena körar på scen med Rolandz som iaf hade ett välproducerat nummer. Jag tror annars min kompis Lars körar på 8 av 10 bidrag i finalen. Han får en hektisk kväll den 10:e. ;-) Blir spännande att se om han får stå på scen nån gång. Tycker det är lite B att de ska gömma sig bakom hela tiden. Ofta bidrar de till halva soundet där bakom. Ja.. branschen är som den är.

Igår tog vi oss ut på pokemonjakt. Japp, i tio minusgrader gick vi och frös fingrarna av oss. Vad gör man inte för sina barn. Återigen uppfriskande att röra på sig igen iaf.
Sen kom våra fina grannar över. Vi fikade och mumsade våfflor och behövde bolla lite idéer till omslaget till singeln BAM. Ja, jag har velat lite i stavningen då vi i Sverige gärna skriver Baaam med två eller tre a, men när jag bollade detta med mina utländska vänner så fattade de inte alls vad det var. Så nu har vi landat i ett"a". Som i det engelska ordet för pang. Hoppas att det blir rätt nu så folk kan stava till det.
Men vi behövde ett nytt omslag. Jag älskar omslaget till Superwoman och "BAM" blir ju singel nr 2 på det albumet. Men det är viktigt när vi kommunicerar att folk kan se skillnad på låtarna så då blev det att snickra nytt. Vi var alla överens om att det vore coolt med en stämpel men behövde bolla viken typ av bild. Jens Kristensson tog så himla fina bilder inför Superwoman så vi hade iaf många att välja mellan. Hoppas att ni gillar resultatet. Släpper det om nån vecka och låten "BAM" kommer släppas den 9:e mars.. Ska bli oerhört roligt att se hur den tas emot av både fans och Spotify. Jag gillar den skarpt! Ta hand om er och håll er friska. <3

Det är som det är och blir som det blir. Vi faller som bowlingklot. Dagen efter jag blev sjuk kom även äldsta sonen hem från en övernattning med över 40 graders feber. Det var bara att gilla läget. Johan Landqvist, låtskrivare och producent, känd från bla Så ska det låta och Viktoriadagen, skulle komma på lördagen. Planen var att sätta sista mixen på nästa singel "Baam" men eftersom jag var helt nockad så kunde inte ens Micke gå ut ensam för då var det ingen som passade barnen, så det var bara till att ställa in. Sjukt frustrerande eftersom jag verkligen vill släppa den typ nyss. Bara att gilla läget. Jag och sonen bäddade ner oss tillsammans och låtsades att vi var på Birka Cruises och istället låg och slappade i hytten. Det var min sons idé. Det är ju typ samma sak mamma, vi har en butler (Micke) som passar upp på oss och stökiga grannar i hytten bredvid, (småsyskonen). Livet blev iaf lite roligare och vi kunde skratta lite mitt i eländet.

På måndagen var planen att åka och lyssna när Adrian Davinski, den tredje låtskrivaren till Superwoman, skulle spela in riktiga stråkar till den akustiska versionen av samma låt. De fick klara sig själva och gjorde så helt galant. 58 spår inspelade! Sånt gör mig glad. När det går framåt. Ännu gladare blev jag idag när Landqvist äntligen kom. Jag var pigg nog att förflytta mig ner till vardagsrummet och passa min sjuka son som nu även fått sällskap av lillasyster. Feber och hosta, trötthet och ont i kroppen precis som vi andra haft.  Men nu kunde Micke och Johan äntligen få till några timmar i studion och slutföra "Baam". Har inte hört resultatet än men av de lyckliga minerna på dom båda att dömma så blir det riktigt bra.

Tittar ut genom fönstret. Solen skiner. Hade gärna åkt pulka med barnen idag. Längtar som en galning efter våren. Vill bli frisk, komma igång och träna, få lite sol på ansiktet och hitta tillbaka till energin igen. Skapa mer musik! Denna period av tvångsvila har nog varit hälsosam för min hjärna som har gått på högvarv dygnet runt under en lång period. Nu har jag bara legat och stirrat in i väggen eller ut genom fönstret. Inte ens orkat läsa en bok eller titta på TV. Det är nyttigt att bli riktigt uttråkad. Då föds kreativiteten på nytt. Ska bara låta kroppen förstå att jag vilat färdigt nu... Hallå... Jag är klar nu! Jo, alltså, HALLÅÅÅÅ, JAG ÄR KLAR NU!!!

Plötsligt säger kroppen STOPP! Barnen har varit sjuka i omgångar, låten måste bli klar samtidigt som ett par andra deadlines hänger över oss. Stora beslut ska fattas och rätt var det är drar kroppen själv i bromsen. Jag har varit trött och lite lättirriterad i ett par dagar och nu förstår jag varför. Ligger nu nedbäddad och dricker honungsvatten. Det blev tydligt redan igår när jag jobbade i studion och kände hur energin rann ur mig.

Jag insåg att det skulle bli tungt att giga senare på kvällen. Men jag höll ihop. Det var en företagsfest för RFSU och när vi satt i logen och sminkade oss dök det plötsligt upp diverse vandrande kondomer ur ingenstans. En kollega var snabb med kameran. De hade egna fläktar i varje dräkt som blåste upp dom så de slokade lite till och från. Det piggade upp! En annan frisk fläkt som gjorde min kväll var en fantastiskt kreativ gäst utklädd till räka. "Jag har packat kondomer i 20-år, hur kul e det?" Då måste man ha kul efter jobbet, resonerade hon när hon stolt visade upp alla kosymer hon suttit och gjort på kvällarna till kvällens surprise, ett Edvard Blom-framträdande. Fantastiska kreationer gjorda av gardiner och filtar.

Jag älskar att spela tennis! Att lyckas få till en riktigt grym forehand ger mig alltid en riktigt skön kick. Tyvärr drog jag på mig en sträckning i låret i höstas som har läkt irriterande långsamt så det var ett tag sen nu. Men jag har märkt en förändring. Jag som brukade leva för mina heliga tisdagar och fredagar på tennisbanan, tycker nu inte att det är hela världen att pausa ett tag. Som småbarnsmamma är man ju lite svältfödd på kickar. Men något har hänt. Sedan jag och min man bestämde oss för att satsa på egen musik i mitt namn har detta behov kraftigt minskat. Insåg nyligen att det nog beror på att jag nu får andra typer av kickar. Ibland flera stycken på en dag. Men gudarna ska veta att det går upp och det går ner. Det blir inte alltid riktigt som man har tänkt sig. Då tappar man kraft och höjd ett tag, Fröken tvivel kommer på besök och allt känns lite motigt. Sen vänder plötsligt vinden igen. Nya input, möjligheter, snälla peppande kommentarer mm gör att jag får ny luft under vingarna och den sköna rushen infinner sig igen.

Denna helg har jag tappat lite höjd. Barnen har varit sjuka och då avstannar allt. Vi har bara varit hemma och visserligen haft det mysigt men inte fått något vettigt gjort. Spelat mängder med "Finns i sjön" och lika många "Vändtior" och pussel. Lekt doktor och restaurang med avsmakningsmeny. Som tur var kunde jag smita iväg några timmar och ta en mysig långpromenad och lunch med bästa vännen Malin. Det är alltid mumma för själen. Vi har turnerat så mycket ihop så vi känner varandra utan och innan. Som familj. Man kan vara sig själv rakt upp och ner och ventilera lite. Både jobb och privat. Vi har många liknande erfarenheter så det avhandlas både det ena och det andra. Återigen infinner sig ny luft under vingarna.

Förövrigt är jag nu sjukt otålig!!! Andra singeln Baam ligger och väntar på en sista puts och jag är så sjukt sugen på att få ut den. En enda låt säger inte så mycket om vem man är och hur man låter. Svårt att marknadsföra sig med bara en låt ute. Vill ju komma framåt...
Lite lustigt. I fredags skulle jag iväg till gymmet. Efter skadan har det varit dåligt med träning men nu skulle jag ta mig iväg. Efter en seg frukost skulle jag precis ta sats och åka när en av mina nya vänner på messenger, efter att jag berättat om mina planer för dagen, ställde den raka frågan "Tycker du om att gå på gym?" Svaret klingade skrämmande tydligt i hela mig: Nej. Så varför? Istället drog jag på skön musik och tokdansade loss i vardagsrummet iklädd pyjamas, gjorde lite corestärkande övningar och strechade lite. Oerhört befriande!! Livet är för kort för att tvingas in i normer, måsten och skan. Skit i det! Dansa loss i pyjamas istället. Ha en bra vecka! <3

Utan ett stort skivbolag bakom mig är jag utlämnad till er. Mina fina vänner, kollegor och fans. Utan er kommer jag ingenvart. Det är både läskigt och samtidigt väldigt häftigt. För om jag skulle lyckas, eller "när" jag lyckas hör jag min man rätta mig..;), så är det faktiskt helt tack vare Er alla!
Nu har vi äntligen satt ett datum för release för uppföljaren till "Superwoman". Den heter "Baam" och har mer energi och mer hitfaktor enligt mig och även många andra som lyssnat. Superwoman var perfekt att starta med för den är en easylisteninglåt och feelgoodlåt som många har tyckt om. Den växer för varje lyssning och har ett tydligt budskap som kommer gå som en röd tråd genom hela albumet "Superwoman" som vi släpper successivt. Men nu ökar vi tempot!

Men alltså!! Detta är så sjukt spännande! Det är som att vara prao på 2018-talet. Jag lär mig nya saker om dagens musikbransch varje dag. Jag har nu insett vikten i att ha många följare på sin artistsida på Spotify. Det verkar vara den absolut viktigaste nyckeln till att få Spotify att vilja sprida låten i sina kanaler. Nr 2 verkar vara att komma med i så många spellistor som möjligt. Både folks privata listor och större listor med många följare. Dessa två faktorer styr Spotifys logaritmer och ger artisten förtur. Därför ber jag nu alla er som vill hjälpa mig på vägen i mitt till synes omöjliga projekt om hjälp. Som sagt, utan er är jag ingenting! Så enkelt är det. Nu på fredag nästa vecka lämnar vi in låten till Spotify och under tre veckor har de möjlighet att lyssna på den och förhoppningsvis vilja ta upp den i sina New Music Friday listor. Superwoman lyckades ju trots att det var mitt första släpp nästla sig in på både Islands och Finlands listor vilket tydligen är väldigt ovanligt med första låten. Men nu vill jag in på Sveriges lista! Här ovan ser ni en liten guide. En av mina reskompisar i Chamonix var snäll och gjorde denna för alla i vårt resesällskap så jag snor den nu till er. Del 1. Sök på Elinda på Spotify, klicka på artisten, Klicka på följ. Del 2. Lägg in Superwoman i era spellistor och låt den ligga där till Baam har släppts i mitten av mars. Jag förstår att ni alla har fullt upp med ert men för er som vill hjälpa mig så vet ni nu hur ni bäst gör det. Små saker som i sin helhet gör riktigt stor skillnad och betyder oerhört mycket för mig. <3 

Denna vecka har det varit girlpower i studion. Jag har skapat musik åt ett företag på uppdrag av Redpipe Studios tillsammans med begåvade Alice Petz. Alice som även med och producerar och skriver på mitt soloprojekt är grym så det har varit superkul. På måndag blir det åter fokus på Elinda, så hon inte känner sig bortglömd. ;-) Ha en magisk helg! Det ser som om solen kommer skina på oss iaf. Vi ses snart igen. Stora kramar och ett BAMSESTORT TACK för all hjälp och pepp på vägen!

Vilken vecka! Surrealistisk. Vi slet som djur in i det sista för att få klart låtar och remixer innan vi drog i lördags. Farmor kom upp och passade de små barnen och de stora åkte till sina respektive föräldrar. Vi fick ha 15 kg packning per person och skulle få med oss 60st T-shirts, backdrop, flyers, lite teknik osv. Som tur var var SAS snälla och släppte igenom oss ändå. Väl på plats var det det soundcheck med det grymma bandet No Limits som hade ställt upp på att repa in låtarna. Det var en svår lokal så tekniken strulade rätt mycket men vi åkte igenom allt så gott det gick på utsatt tid. Sen skyndade vi oss ut i backen för att hinna med några åk innan afterskin.
På måndagen hade vi en lång skön dag i backen med solen som följeslagare. Fast någonstans i bakhuvudet fanns hela tiden releasen och planeringen inför detta. Jag gästade No Limits på afterskin och passade på att göra lite reklam. Efter middagen tog vi en vända på stan och lämnade flyers på alla pubar. Roligt nog verkade många redan veta om det delvis tack vare att vi la ynka 40kr på en liten facebookkampanj. Kul att se att det funkar! 

I det stora hela gick det otroligt bra!! I första låten hörde jag inte tracket så starten blev lite tveksam men det löste vi till andra låten. Det var massor av folk som hade hittat dit. Jag var euforisk och njöt verkligen. Det var inte perfekt men det var tillräckligt bra och det som börjat som en galen idé hade nu landat och lyckats. Det blev en bra fest och på natten när vi skulle sova låg vi och skrattade åt alltihop. Njöt av hur roligt vi har och att hårt arbete verkligen lönar sig. Tacksam för alla mina fina vänner som så självklart ställer upp och stöttar mig i vått och tort och skickar en sån glädje och kärlek upp på scenen.

Dagen efter började semestern för mig och Micke. Jag åkte runt i backarna med ett leende på läpparna. Så sjukt glad och stolt. Vi åt en god lunch i solen på en restaurang mitt i backen som hade en liten trio på bastuba, banjo och klarinet/saxofon. Oerhört mysigt. Jag råkade nynna med lite vilket resulterade i ett litet gästspel. Ett minne för livet.
Dagen efter kontaktade jag ett antal radiostationer och fick några napp så nu kommer Superwoman höras i den Franska etern. Jag blev inbjuden att sjunga på hotell både i Frankrike och Holland och fler spännande leads. Vi börjar få kläm på hur man gör detta och har nu en bra checklista inför nästa liveframträdande. 
Sista kvällen gästade jag No Limits på deras proppfulla afterski med min låt Baam som är en riktigt ösig danslåt. Fick dela ut många visitkort även denna kväll. Sen åt vi en god avslutningsmiddag och avslutade med en hejdundrande fest på baren mittemot. Sällan dansat så mycket och haft så roligt.

Sammanfattningsvis: En sällsynt magisk vecka med sol, fantastisk skidåkning, magiskt roligt och trevligt sällskap, musicerande och massor av fina recensioner, nya kontakter och undebara fans. <3
Nu längtar jag hem till barnen. Barnvakten ligger i halsflus och ett av barnen hade fått feber idag. Tillbaka till vardagen och peppad att tuffa vidare på mitt lilla äventyr... 

Klockan är mycket men jag måste skriva av mig. Vi håller på att förbereda för min spelning i Chamoix nästa vecka. Bandet behöver ha all info, låtar och texter. Och jag har en intervju i radio tidigt imorgon bitti. Hade tänkt skriva redan igår men dagarna på Livgardet var så omtumlande så jag behövde smälta mina intryck.
Det började med att vi fick all vår utrustning. Tre stora väskor med kläder, både gröna och ökenfärgade.

Sen fick vi väldigt intressant information om Afghanistan. Lite bakgrund till varför det är som det är där nere. Oerhört komplext precis som i alla orosländer. Många olika stammar i ett och samma land och ingen pratar ens samma språk. Oerhörd fattigdom och konstanta hot från de styrande. Odla opium på din mark eller så dör halva din familj och du blir lusfattig. Ganska enkelt val. Den största folkgruppen sträcker sig långt in i Pakistan pga att en britt bestämde sig för att dela denna folkgrupp nån gång på 1800-talet. Religion som styrmedel och skrämselpropaganda. Känns tröstlöst och jag klandrar verkligen inte de som försöker fly därifrån. Jag hade dragit om jag fick chansen. Alla gånger.

Dagen efter hade vi sjukvård och besök hos läkare för vaccination. Då upptäkte vi att en av oss som hade kännt sig lite hängig var ganska illa därran och fick lova att köras akut in till ett sjukhus inne i stan. Oroliga och klart påverkade av detta fick vi andra ge oss av på en lång vandring. Vi fick en karta och lite mat och instruktioner att gå till en punkt för att sen invänta vidare order.

Lunch intogs i det fria och fryssna jag var väldigt tacksam att jag tog de varmaste kläderna vi hade. En vacker promenad och en mysig och annourlunda lunch som värmdes med en kemisk påse. Plötsligt underpromenaden ser vi en bilolycka. Iscensatt av våra befäl. Vi får öva våra färdigheter i sjukvård och inse hur svårt det är när man blir stressad att ha koll på helheten. Därefter var det övning i att släcka bränder och täthetsprov av gasmask inne i en tårgaskammare. Två i vår grupp fick avbryta men min mask satt som den skulle så jag var därinne och hoppade runt lite. Det gick bra men man får ändå lite puls...

Sen var det en lång promenad tillbaka. 1,4 mil gick min grupp med tung ryggsäck. Några andra grupper gick 2,5 mil så vi slapp ändå lindrigt undan tack vare vårt besök på sjukan innan.

Det var skönt att komma hem till barnen och kramas. Idag var jag hos frissan. Perfekt att klippa sig hos barndomsvännen. Det blir två bra flugor i en smäll!

Imorgon blir det intervju i den lokala radiokanalen. Ska bli roligt och spännande. Godnatt alla fina därute! Va rädda om er.

Yes!! Hej igen! So far so good. ;-)
Planen är att skriva varannan dag till en början och se om det håller. Idag har varit en helt vanlig dag hos familjen Frithiof. Fyra barn (av fem) hos oss denna helg. De två minsta vaknar kl 7 och vill upp och leka. Mamman och pappan som låg uppe sent på natten innan och diskuterade strategier, googlade om Spotifylistor och backdropsleverantörer, var riktigt trötta i mössan och lyckades få ligga kvar någon timme till medan barnen underhöll sig själva. (Funkar ibland iaf). Sen var dagen igång. Öppnade min första låda merchandise som hade kommit på posten. Nu är vi laddade för nästa veckas releasefest i Chamonix! Ha ha! Ska det va så ska det!
En norsk kille som jobbat länge i skivbranschen hade hört av sig och ville skriva om mig i sin blogg. Han även en välbesökt Spotifylista där jag hamnat högst upp. Superroligt! Dessutom var han även gullig nog att komma med lite tips. Fantastiskt när någon helt okänd i ett annat land gillar låten och erbjuder sin hjälp.

Ok, vidare. Frukost till alla ska fram. Blev bjudna på fika hos grannen, vilket lät lockande, men insåg att vi först behövde hinna lägga sång på nya låten Baam innan jag försvinner iväg i tre dagar nu. På med kläder på allihop och ut i snön. De stora två lovar att passa de två små i utbyte mot lite speltid. Söndagar är annars spelfria... Alltså, från lekande barn i snöyran smiter jag och Micke in i studion, väl medvetna om att det är en tidsfråga innan upplägget kraschar... Kör!, ropar jag när jag kommer in i studion. Adrenalinet pumpar ofrivilligt. Kommer vi hinna?

Vi hinner halvvägs innan Emelie fastnar i gungan och sen vägrar leka vidare. Hon får mysa med oss i studion istället. Ytterligare en halvtimme senare kommer en snöig, gråtandes Alex springandes. Storebröderna blivit för hårdhänta i snöbollskriget. Killarna blir vänner och får gå in och gejma (hur man nu stavar till det??) en stund allihop. Vi fortsätter i studion, hinner med ett samtal med vår manager Peter där vi bestämmer att vi ska släppa remixen på Superwoman först och sen skicka in Baam till Spotify tre veckor innan den släpps i förhoppning om att de ska hinna lyssna och ta med den på några listor. Superwoman hamnade ju på två stycken New Music Friday (Finland och Island) vilket tydligen är extremt ovanligt om man är helt ny artist(!). Hoppas nu lyckas med den bedriften igen och kanske tom i Sverige...

Då ser vi att lillloppan har somnat till Nalle Puh så då passar vi på att lägga lite add-libs (extra wailspår, alltså lite fritt improviserad sång) på remixen som DJ-duon Around the Globe har gjort. Sen väcker vi den lilla prinsessan och gör oss redo för fika med bästa grannarna. De har precis flyttat in och fött en liten prinsessa själva och var glada att få bjuda över oss för en gångsskull nu när de pausat i sina renoveringar.
Hämtmat (Sushi), gröt till de små och medan jag nattar kollar Micke och storkillarna på ett avsnitt av SouthPark och skrattar så det ljuder i hela huset. Sen är det bråttom i säng för imorgon ska vi alla upp okristligt tidigt. Jag ska iväg 06:30 till Livgardet (Kungsängen) på rotationsutbildning inför en mission med fältartisterna till Afghanistan framöver. Micke ska packa in alla barnen i bilen 06:45 för att lämna Fabrizio på skolan på Lidingö kl 8 och sen hinna tillbaka till Värmdö till kl 9 och lämna de små. Vet inte hur schemat ser ut riktigt på Livgardet men jag ska försöka hinna skriva igen på tisdag. Annars blir det på onsdagen när jag är tillbaka. Önskar er alla en riktigt härlig vecka!! 

Hej min blogg! Kul att ses. Har tänkt på dig länge och glad att jag äntligen gör slag i saken och ger dig liv.
För ett år sedan var mitt liv ganska tungt. Jag hade tappat sugen på allt och visst inte åt vilket håll jag skulle vända mig. Jag hade investerat min tid, energi och framför allt engagemang under många år på något som visade sig vara en återvändsgränd. Droppen rann över och jag kände mig tillbaka på ruta ett. Misslyckat. Trodde jag då... I själva verket hade jag hamnat precis där jag skulle vara. På ruta ett visserligen men i ett helt annat kapitel. Ett betydligt mer spännande kapitel.

Idag är vi där! Vi firade stort nu i julas och var sjukt stolta över oss själva. Första singeln var släppt och det hade gått ovanligt bra för att vara helt okänd (som jag har förstått det). Vi är nu en bra bit på väg och har samtidigt fullt fokus på att njuta medan vi går där hand i hand. (Ok... Kanske inte alltid... Men ramlar man av hästen ibland så får man väl bara helt enkelt hoppa upp igen...) Det har funnits många stunder då jag tvivlat på om vi tagit oss vatten över huvudet, igen! Vi har den egenskapen har jag märkt efter några år tillsammans. Jag menar fem ungar, pengar som ska in och måsten som ska göras. Dålig kombo med två optimister som båda är drivande ja-sägare med tidigare utbrändhet i bagaget. Men det är vi. Sån är jag. Livet är för kort. Jag lever efter devisen att om någon annan kan så kan jag också. Jag måste bara öva lite först. 
Så om andra kan blogga, så kan jag det också! Måste bara öva lite först... ;-)
Jag kommer behöva skriva fort och med en lätt släng av dyslexi så kan det bli underhållade ibland. Kul om ni orkar hänga med och se vad jag hittar på. Det lär iaf bli händelserikt om jag ser till historien. Kram och godnatt!