Blog by Elinda

What I’m trying to do is nearby impossible. But that’s also what makes it so exciting. I’ve had very creative days in Amsterdam, making decisions and setting new goals. For starters, if we want to have a chance at making a living out of our original music we need to look outside of Sweden. I already have many fans around the world that I know support me a lot and wanna be part of what I do. And the blog don’t translate so even though its harder for me to write and maybe harder for my Swedish fans to read, I will write in English for the time being. This will save me a lot of time. In the future I hope to be able to do both but right now there’s not enough time. That brings me to the second thing we decided. I need help. We can’t do it all ourselves and manage to bring in the money and take care of the kids. We will break. And that’s not the intension with our company Breaking Records… ;-) We have so many contacts and leads that needs to be addressed to spead thing up.

What about Metoo? I’ve been thinking a lot about it lately. It is a very important thing that is happening all around the world and I’m happy to be a part of it. The problem is that there is no boss controlling the whole thing. It’s just a big force.  There are guidelines like don’t accuse people or mention any names before their case has been tried in a civil court and so on but the media don’t care about that. They just want the nasty details and have no thought of the consequences of their actions. And from the beginning some people are using it for their own benefit, to get back at an old boyfriend or just for the attention. That breaks and destroys the whole movement. I participated in the movement when all the Swedish singers got together to speak up with one voice. I read all the stories in our closed group on Facebook and it was horrible. So many woman that were badly treated, raped and molested in different ways. How they all spoke about the shame and the fact that so many women kept it to them selves and lived with this secret for many years. Until now! And that is the biggest gain in this whole movement I think, that so many woman have been able to put the blame and the shame where it belongs.
But there have also been casualties like broken families and wrongly accused men. That is so sad and I feel for those it concerns but if we look wider and see all the women that has been hurt through out thousands of years, women whose lives where destroyed and women who killed themselves because of the shame and so on. That number is so extremely far from the number of men that gets hurt now so we must look beyond this and fight for the rights of our daughters and their daughters. And I do hope that this Metoo expands to include all people in the end. There are also men that are being badly treated and sexually harassed by their female boss. It’s a question of peoples right to their body and the danger when there is a big imbalance in power of some sort.

I just had to get that out of my system. Please feel free to make a comment and tell me what you think about it.
Amsterdam was great. A beautiful city with all the canals. But there was no spring, freakishly cold actually. Next week I’m going skiing with the kids but after that I really hope that spring will come to Stockholm. I need it now! Take care of yourself and those you love. <3

En galen vecka! Sjukt rolig. Tänk vad jag skulle ha gått miste om om jag inte vågat göra detta. I vanlig ordning så hängde allt på det berömda håret inför torsdagens företagsjobb. Eftersom att barnen varit sjuka så låg vi galet efter i planeringen. Företagets egen låt, som jag varit med och skrivit skulle bli klar, min nya låt "Dance with me" (Co-write med Andreas Aleman) behövde både stämmor och produktion av backtrack. Som tur var hade jag min trogna vän Sophie Conte med mig på kör och gitarr och begåvade Elena som tidigare körat bakom mig i ABBA-bandet ställde också upp på kort varsel. De fick materialet bara några dagar innan. Jag var själv också tvungen att lära mig låtarna. De satt knappast som en smäck på releasen i början av feb och nu skulle jag sätta två låtar till. Det var en bra chans att få in fler företagsgig som Elinda så det var tvunget till att bli bra.

Vi hinner. Micke drar ut den sista filen på en sticka ca 2 min innan jag sätter mig i bilen för att hämta upp brudarna och sen köra en och en halv timme utanför Sthlm i snöstormen. Vi råkar såklart ut för en olycka på vägen och sladdar in på hotellets personalparkering tio minuter efter att soundcheck skulle ha börjat. Men det är proffs på plats och allt går snabbt och smidigt. Giget blir en succé. Ljusshowen är grym och min logga är både bakom mig och på båda långsidorna i lokalen. Publiken står upp redan i första låten och dansar spontant genom alla tre låtar. Jag får ett lyckorus då jag känner att detta faktiskt kommer funka. Folk gillar det! Trots att de aldrig har hört låtarna innan.

Glada kramar vi om varandra och packar ihop. Elena har bråttom till ett tåg så vi ger oss ut i snöstormen igen. Väl vid bilen inser vi att de har stängt och låst grindarna till parkeringen. Skit också. Jag springer tillbaka till hotellet och ber dom öppna grindarna. "Vilka grindar?", får jag till svar. Inser direkt att detta inte är bra. Efter viss förvirring förstår jag att vi har ställt oss på fel personalparkering när vi sladdade in i snöstormen. En sjukt missvisande skylt lurade oss. Nu står vi alltså på badhusets parkering, som stängde för tre timmar sedan! Lovely! Vi letar febrilt efter kontaktpersoner, vaktmästare mfl utan framgång. Väcker nån stackare som visade sig inte ha ett dugg med badhuset att göra.

Tillslut får vi tag på larmbolaget som inte alls förstår vart vi är och om de överhuvudtaget har nyckel till parkeringen, men efter en dryg timmes förvirring kommer en trevlig tjej, nyckeln passar och vi är plötsligt fria. På vägen hem kom jag på att BAM släppts vid midnatt så då poppade vi på hög volym. Kom i säng kl 2 och skulle såklart upp igen kl 6 med barnen. ;-P 
Även fredgen blev en lång dag. BAM skulle ut i alla kanaler och sen var det föräldrarmedverkan på förskolan på em och sen fredagsmys m familjen.
Ok, lördag: på det igen, treårskalas för släkten. Vi fick ju ställa in helgen innan när Alex kräktes. Städa, handla och piffa. Men det blev sååå mysigt. Trots att jag var helt slut så var det kul att träffa alla och många stannade och hade Mellomys på kvällen också. Barnen dansade som galningar och hade eget disco efteråt. Min bror har barn i samma åldrar och jag njuter verkligen av att se hur de hittar varandra. Minns själv hur det var när jag var liten. Hur pulsen steg med känslan av samhörighet. 

JA men på söndagen var det dags igen. Ingen rast och ingen ro! Upp kl 6:30 och iväg till båtmässan för det coola eventet fixat av nätverket "She - Captain". Sophie var med igen och vi träffade producentens man på plats. Han var trummis och tog med sin cajon (en liten låda som man trummar på och får ut olika ljud). Vi synkade oss snabbt och spelade små vinjetter när varje talare blev presenterad. Jag agerade även sidekick till Anna och bidrog med mina erfarenheter av båtlivet. Sen sjöng jag min låt "Superwoman" vilken passade som en smäck där bland alla dessa coola tjejer som testkör motorbåtar och ger sig ut på jordenruntseglingar mm. Efter lunchen gjorde jag en längre konsert med "Dance with me", "Don't wanna know" och "BAM". Det var väldigt uppskattat och inspirerande.

Hann även med en snabb radiointervju hos Skärgårdsradion ute på mässan när jag packat ihop. Avslutade dagen med att kidnappa min fina kusin som fyllt 30 och avnjuta en fantastisk måltid tilllagad av min fina moster, tillsammans med syskon och kusiner. Dock utan barn vilket gav utrymme för lite djupare diskussioner. Sånt gillar jag!
Tar nu på mig skivbolagskepsen och sätter mig framför datorn. Hur sprider jag musiken bäst? Vem ska jag kontakta och klassikern "Vart är vi på väg?".

Planerar för fullt inför mitt gig på Båtmässan "Allt för sjön" denna söndag. Ett coolt event och det ska bli superhäftigt att agera sidekick till den fantastiskt begåvade och drivna Anna Mourou Lange på scenen och även framföra fyra av mina egna låtar. Jag har dessutom ett företagsgig där jag framför tre egna låtar denna vecka. Det börjar bli på riktigt! Jag känner hur det ger ny energi och piggar upp i sjukstugan vilket verkligen behövs. Idag var jag på väg att slänga alla barnen på soptippen...

Det har ju varit full fart och mycket fokus på barnen under sportlovet. Vi har lekt i snön, lagt pussel och spelat kort. Mickes barn var hos sin mamma denna vecka så det var bara mina tre biologiska barn. Vi tog en kryssning med Birka Cruises vilket alla barnen uppskattade. Jag och Jonathan tog en egen hytt för att få lite egentid också. Tyvärr insjuknade han på natten och blev sängliggandes på vägen hem och resan slutade med att vi spenderade 3 timmar på akuten. Men han var ok. Bara haft otur med många infektioner på raken. De små var däremot på gång och skulle absolut vara med på "Open stage" som anordnades på båten. Alla barn som ville var välkomna med sitt bidrag. Alex och Emelie var laddade och skulle sjunga Marcus och Martinus låt "Elektrisk" men väl på scenen fick de scenskräck och det slutade med att mamman stod med två mickar i handen och hade två barn hängandes i byxbenen och ansiktena inkurade i knävecket... Ja ja, det kan hända den bästa. Väl i hytten igen så både dansades det och sjöngs för fulla muggar. Tack mina älsklingar! <3

I fredags var alla på benen igen och Emelie fyllde 3 år. "Nu är jag en stor tjej", sa hon säkert tio gånger den dagen. Plötsligt kunde hon lägga alla stora pussel själv och verkade ha vuxit några cm. Som jag brukar säga: It's all in your head!

Avslutade sportlovet med att åka på bio med Jonathan. Köpte biljetterna i förväg och väl på plats 17:45  inser vi att jag lyckats köpa biljetter till rätt film men till en biograf på andra sidan stan, som började 16:30... Lyckligtvis så hade de outnyttjade handikappsplatser som vi fick ta. Med min trötta hjärna passade det ganska bra för när vi sen kom fram till lägenheten vi skulle låna och sova i över natten så hade jag inga nycklar. Hade visst glömt att jag lånat ut dom vid tillfälle och inte fått tillbaka. Mother of year- nominee: Linda Frithiof!! Lyckligtvis återigen kunde vi åka till min bror och hann precis se Andra chansen tillsammans och fick till Jonathans lycka även låna deras gästrum och sova över. Slutet gott allting gott! Ja om man bortser från att Alex kräktes därhemma och dagen släktkalas för Emelie fick ställas in, Men ändå... ;-)